Blå forårsvise

I alt fald spiller havet en rolle som så ofte hos Evert Taube.

Det faldt mig pludselig ind, at Taube da måtte have skrevet om forår, selv om jeg ikke lige kunne komme i tanker om noget. Det viste sig, at det var der en grund til. Sommeren var åbenbart hans yndlingsårstid, og den enlige vise, jeg fandt, som handler lidt om forår, havde jeg aldrig hørt før.

Det er naturligvis Sven-Bertil, der synger. Optagelsen stammer fra en koncert i Åminne Folkpark i 2010, og kvaliteten kunne have været bedre. Man kan da i det mindste høre melodien, som er typisk Evert, men absolut ikke nogen ørehænger.



Sjösala vår

Rönnerdahl vakar i vårljusa natten,
sitter i skjortan så tyst på sin bädd,
blundar och drömmer att azurblått vatten
speglar en skuta på Genuas redd.
Rodnande vinberg stå vakt omkring bukten,
råseglen fyllas av sjöalpens vind
och den balsamiska medelhavsluften
sveper kring Rönnerdahls rodnande kind.

Rönnerdahl styr genom stim af delfiner
kurs på Palermo i susande slör,
skonaren löper för lösa boliner,
gastarna sjunga till väders i kör:
Come il mare è una sirena,
cosí mi piace, carino, a me!
Här går liguriska skonarn Elena,
vakrare skuta ni aldrig får se!

Rönnerdahl drömmer i vårljusa nätter,
vida han far, som i ungdomens år,
hän över pampas smaragdgröna slätter,
ridar i vall sina oxar och får.
Reser sitt tält under Sydkorsets stjärnor,
stämmer gitarren vid syrsornas sång,
svävar i tango med svartögda tärnor,
sadlar vid midnatt - hans färdväg är lång.

Rönnerdahl drömmer, det rodnar i öster,
morgonvind susar i Sjösala lund,
fjärdarne vattras och måsarnas röster
tränger till fönstret från vikar och sund.
Småbarnen vakna, det tassar i stugan,
solen går opp över Orrbergets topp,
ut på altanen med bricka går frugan,
bjuder på doftande kaffe med dopp.

Borta med vinden är Genua-skutan,
pampas har sjunkit långt fjärran i väst.
Rönnerdahl stämmer den svenskbyggda lutan -
borta kan duga, men hemma är bäst!
Barrskogen doftar och vikarna glittra,
vitsippan lyser i skuggsvale snår.
Rönnerdahl sjunger och finkarna kvittra:
Välkommen härliga Sjösala-vår!

Sjösala var navnet på Taubes sommerhus på Hölö i Stockholms skärgård.