83 og stadig meget aktiv

Jeg mener naturligvis min helt Sven-Bertil Taube, som havde fødselsdag den 24. november. Tænk, at jeg kunne glemme det! Her er han i en samtale om sin nyeste rolle:



Men jeg får lyst til at tilføje et af de gamle numre, som jeg synes passer her:

I fin form

Det er Sven-Bertil Taube, jeg mener. Jeg har haft så travlt med alt muligt, at jeg glemte at fejre hans 79 års fødselsdag den 24.

Han  er næsten helt blind nu, hvilket ikke afholder ham fra at blive ved med at optræde som visesanger eller indspille film. Jeg synes, han er lidt af en helt.

Hvilket år denne video stammer fra, ved jeg ikke, men det betyder vel også mindre.

Frithiof i Arkadien

På Colla Bellas höjd, där geten skuttar
och glesa furor skugga ginst och sand
där finns en grön oas, en äng, som sluttar
ner mot en vindal och en palmklädd strand.
Där ser man Corsica i siktigt väder
och Provencalska bergens blåa bård.
Där doftar kaprifolium och fläder,
där kan man vandra ostörd utan kläder;
långt ner i dalen ligger närmsta gård.

Där kom jag glad och naken mittpå dagen,
en pilgrim från det fjärran Göteborg.
Jag bar en krans av fikonlöv kring magen
och ost och bröd och lantvin i en korg.
Det var en härlig dag, jag hade turen
att höra näktergalens ljuva röst.
Jag kände mig som fågeln släppt ur buren,
jag var på väg tillbaka till naturen,
jag ville vila mig vid jordens bröst.

Ja, där gick getterna och där gick fåren
som vita moln på ängens klorofyll,
och näktergalen sjöng i björnbärssnåren,
och själv var jag en del av min idyll.
Jag gjorde utav fikonlöv en bricka,
och lade upp min mat, drog upp mitt vin.
Jag satte mig i gräset för att dricka.
Då fick jag plötsligt se en naken flicka,
som kom emot mig med en glättig min.

Jag har då aldrig nånsin sett på maken!
Hon kom och ställde sig helt tätt intill
men innan jag hann tänka rätt på saken
så fick jag plötsligt se två flickor till.
De skrattade och jazzade på ängen
och sjöng : Oh, happy days are here again!
Sen högg de mej och ropte: Opp ur sängen!
Jag tappa mina fikonlöv i svängen,
och flickorna försvann bland skogens trän.

På aftonen när jag kom ned till staden,
då mötte jag dem åter alla tre
i vita klänningar på promenaden,
de skönaste tre gracer man kan se.
Den ena tog mej genast käckt i handen
och sa : I'm leaving on an early train.
Där gick vi under palmerna på stranden
och pratade och ritade i sanden
och sjöng : Oh, happy days are here again!

Jag är från San Fransisco, sa den sköna,
och därför klättrar jag så bra i berg! -
Jag dansar gärna naken i det gröna,
jag älskar så naturens form och färg!
Ja, i Amerika har vi friska vanor -
här i Europa är man mer mondän!
Men, darling, vi ha ändå samma anor!
Oh, låt oss aldrig vandra skilda banor!
Oh, darling, happy days are here again!

Blå forårsvise

I alt fald spiller havet en rolle som så ofte hos Evert Taube.

Det faldt mig pludselig ind, at Taube da måtte have skrevet om forår, selv om jeg ikke lige kunne komme i tanker om noget. Det viste sig, at det var der en grund til. Sommeren var åbenbart hans yndlingsårstid, og den enlige vise, jeg fandt, som handler lidt om forår, havde jeg aldrig hørt før.

Det er naturligvis Sven-Bertil, der synger. Optagelsen stammer fra en koncert i Åminne Folkpark i 2010, og kvaliteten kunne have været bedre. Man kan da i det mindste høre melodien, som er typisk Evert, men absolut ikke nogen ørehænger.



Sjösala vår

Rönnerdahl vakar i vårljusa natten,
sitter i skjortan så tyst på sin bädd,
blundar och drömmer att azurblått vatten
speglar en skuta på Genuas redd.
Rodnande vinberg stå vakt omkring bukten,
råseglen fyllas av sjöalpens vind
och den balsamiska medelhavsluften
sveper kring Rönnerdahls rodnande kind.

Rönnerdahl styr genom stim af delfiner
kurs på Palermo i susande slör,
skonaren löper för lösa boliner,
gastarna sjunga till väders i kör:
Come il mare è una sirena,
cosí mi piace, carino, a me!
Här går liguriska skonarn Elena,
vakrare skuta ni aldrig får se!

Rönnerdahl drömmer i vårljusa nätter,
vida han far, som i ungdomens år,
hän över pampas smaragdgröna slätter,
ridar i vall sina oxar och får.
Reser sitt tält under Sydkorsets stjärnor,
stämmer gitarren vid syrsornas sång,
svävar i tango med svartögda tärnor,
sadlar vid midnatt - hans färdväg är lång.

Rönnerdahl drömmer, det rodnar i öster,
morgonvind susar i Sjösala lund,
fjärdarne vattras och måsarnas röster
tränger till fönstret från vikar och sund.
Småbarnen vakna, det tassar i stugan,
solen går opp över Orrbergets topp,
ut på altanen med bricka går frugan,
bjuder på doftande kaffe med dopp.

Borta med vinden är Genua-skutan,
pampas har sjunkit långt fjärran i väst.
Rönnerdahl stämmer den svenskbyggda lutan -
borta kan duga, men hemma är bäst!
Barrskogen doftar och vikarna glittra,
vitsippan lyser i skuggsvale snår.
Rönnerdahl sjunger och finkarna kvittra:
Välkommen härliga Sjösala-vår!

Sjösala var navnet på Taubes sommerhus på Hölö i Stockholms skärgård.

78 års fødselsdag

Sven-Bertil Taube fyldte 78 år i lørdags. Mistet modet har han bestemt ikke, selv om han nu er næsten blind. Her er en vise, som jeg ikke har hørt ham synge før, selv om den er af Evert Taube. Teksten kan læses her. Optagelsen er fra juni i år, hvor visen passede noget bedre til årstiden. Og dog - den har et budskab, der er aktuelt hele året:

77 års fødselsdag

Jeg overvejede et indlæg om Sven-Bertil Taube under T. Han har været en af mine helte, lige siden jeg blev opmærksom på ham for ca. 40 år siden. Man kunne altid finde mig i billetkøen til hans årlige koncert i Tivolis koncertsal. En enkelt gang lykkedes det mig at få en plads på første række midtfor!

Det endte med, at jeg opgav. For det første passede det bedre med Tenor lige efter Sopran, og for det andet ville det simpelthen blive for omfattende.

I dag fylder han 77 og er stadig aktiv både som skuespiller og som visesanger, selv om han har været næsten blind i flere år.



Optagelsen er fra en koncert tidligere i år.

Jeg synes, at netop den vise passer til lejligheden.

De fleste kender ham nok også bedst som fortolker af sin fars viser, men som det fremgår af Wikipedia-artiklens diskografi, er hans repertoire en hel del mere omfattende.